Gee, what a restaurant!

Välkomnande uteservering & ingång till Gee's

 Som utlovat kommer här en rapport från fredagkvällens restaurangbesök på Gee's Restaurant & Bar i norra Oxford. Vi var lite sent ute med bokning, och kvällen innan var alla bord redan bokade - ett väldigt bra tecken på att restaurangen gör någonting rätt! Vi lyckades iallafall få ett bord till andra (eller tredje) sittningen. 

Simon och jag har tidigare på en promenad till Summertown gått förbi och sett restaurangen i dagsljus, och blivit alldeles förälskade i den häftiga byggnaden, ett glashus med vackra utsmyckningar i gjutjärn. Nu var det kolmörkt ute, och det stora glashuset som matsalen är placerad i var smakfullt upplyst med stora, svagt lysande ljuskronor i taket, och spotlights som punktbelysning på borden som reflekterades i de vita dukarna och kristallglasen. Riktigt vackert!

Vackra Linda med cocktailmenyn

Vi anlände vid utsatt tid och möttes av otroligt trevlig och professionell personal, som trots att vi fick vänta ytterligare en halvtimme på vårt bord gjorde att vi alla var glada och nöjda med varsin drink i handen. 

Kvällens eminenta middagssällskap

  Gee's har verkligen lyckats med det där lilla extra! De har lyckats skapa en intim, varm atmosfär i ett gammalt orangeri. Hela vägen runt, längs med glasväggarna löper en bekväm soffa och borden står ganska nära, så det skulle kunna kännas lite trångt, men punktbelysningen gör att det inte känns som att man sitter tillsammans med sällskapet bredvid - ett genialiskt drag! Man kan alltså genom rätt belysning få in fler gäster per kväll!

Foie Gras & chicken liver parfait with onion compote & toasted broiche - högsta poäng!

Ni förstår kanske vid det här laget att jag gillar atmosfären? Maten var verkligen på topp också, och servicen sen! En otroligt proffsig servitör vid namn Ryan (jag frågade inte, och han hade inte namnskylt, utan det står på kvittot) gjorde allt helt rätt! Han tipsade om riktiga toppenviner som passade vår plånbok, han berättade till allas vår förtjusning att pärlhönan kom från ägarens egna lokala farm, och han löste en pinsam situation med ett utspillt, krossat glas mousserande och en genomblöt förrätt på nolltid och med ett stort leende. 

Simon och Linda trivs

Förrätt, varmrätt och till slut dessert - som vi knappt orkade äta upp på grund av väl tilltagna portioner, får alla riktigt högt betyg.  Foie gras:en smälte i munnen tillsammans med sötsyrlig lök och en krispig skiva brioche, pärlhönan med murkelsås och kolgrillade primörer var helt perfekt tillsammans med en flaska Fume Sauvignon Blanc, och chokladfondanten var en len himmel för en chokladälskare!

Evelina -en ljuvlig bordsdam och kär vän!

En stilfull, tom restaurang fram på småtimmarna

Läcker punktbelysning på bord & smakfull dukning

Många skratt blir det med dessa härliga damer!

Eftersom vi var sist in, var vi också sist ut. När vi lämnade restaurangen hade personalen dukat upp för nästa dag och väntade tålmodigt på oss, därav de vackra bilderna vi lyckades få på en tom, mörk restaurang. 

Nästa gång vi har något att fira kanske det blir en Sunday Jazz Supper med livemusik, eller kanske en riktigt klassisk afternoon tea på systerrestaurangen (och hotellet) Old Parsonage, som vi kikade in hos, på vägen tillbaka till stan. Innanför en knarrande trädörr, som välkomnade oss genom att öppnas inåt, i det gamla, charmiga huset brann det i den öppna spisen och nattportieren visade oss den otroligt smakfulla, engelska matsalen med röda sammetsklädda fåtöljer. Ägaren till Gee's, Old Parsonage och Quod på High Street har verkligen känsla, smak och affärssinne! 

Oxford ger mersmak!

So long, Gee's!