I köket slappnar jag av. Där glömmer jag all världens problem och låter bli att oroa mig för alla inlämningar, uppgifter och kursböcker för ett tag. I köket får jag vara mig själv och där får jag skapa vad jag vill.
Det är något alldeles särskilt över att laga mat, baka, och skapa i köket. För mig är mat inte bara en nödvändighet för att vi ska överleva, det är också något att samlas runt, något att dela och göra tillsammans. Det är en stöttepelare i familjelivet och vänskapskretsen. Det är psykologiskt läkande för mig att laga mat, för hemma i mitt kök behöver jag inte oroa mig för resultatet, i köket får jag briljera.
Situationen att just nu dela ett studentkök med femton andra människor från olika länder, i väldigt olika åldrar och med olika (hrrmm..) preferenser innebär att det inte alltid är fantastiskt roligt att gå ut i köket. Men igår gav jag mig den på att det skulle bakas tårta till en fest vi blivit bjudna på.
Jag gjorde en maräng- och citronkrämstårta, som med bilderna till hjälp nog inte behöver ytterligare presentation. Jag måste nog säga att jag aldrig har fått så mycket beröm för något jag gjort i köket tidigare! Mina nya vänner som åt tårtan visste inte att man varken kunde göra marängbottnar eller lemon curd själv, eller att man kunde tänka sig att stå i köket i över tre timmar för att baka en tårta. Det är tur att vi har olika intressen!
Och det är just det. Detta är mitt intresse, det är detta jag är bra på. Jag insåg att genom att bjuda på den tårtan visade jag dem ännu lite mer vem jag är. De fick lära känna en viktig del av Sara, för det är ju det jag är...
"The world's best housewife."
2 kommentarer:
Det är njutbart att läsa och titta på vad du gör.
Den där tårtan hoppas vi att du har sparat receptet på för vi vill också ha !
Fortsätt din härliga dagbok den ger en fin stunds läsning då och då.
Kvinnaaaaa! Nu måste jag ju också baka en citronmaräng-tårta! Det där är verkligen min favoritigaste tårta i heela världen och nu är jag sugen!
Skicka en kommentar