Kaffetåren den bästa är...

... och när man dessutom kan bjuda på kaffe ur sånahär finfina koppar kan det nog inte bli mycket bättre!

Superhärliga koppar med fat från PiP home.

Under mitt sista besök i England var jag bara tvungen att inhandla dessa koppar, som jag gått och trånat efter i en butik som en vän arbetar i. Det gick då rakt inte an att lämna dem där, jag skulle ha dem! 

Nu står dem i mitt kök och väntar på att bli fyllda med förmiddagskaffe och det serveras idag ute i trädgården. Jag är ledig, njuter av sommarvärmen och laddar för att sen jobba hela helgen lång. 

Faten påminner lite om ett cirkustält.

Den söta PiP-fågeln finns på både kopp och fat.

Kannan, som mina fina grannar fick som tack för hjälpen
med blommor och post får också vara med.

Det är något visst med ränder! 

Hur kan man inte bli glad av att ha det såhär vackert i köket?

Fyra fat, fyra koppar. Nu väntar jag bara in kaffegästerna.

Kika gärna in på Alingsås Tidning, där jag bloggar denna veckan!

Ha en fin dag!

Fil. Kand. minsann!

Radcliffe Camera sett från The Bodleian Library

För snart en vecka sedan mottog jag alltså min Fil. Kand. i International Hospitality Management från Oxford Brookes University i England. Det är många som undrar om det betyder att man ska jobba med management på sjukhus då, men så är inte fallet, utan hospitality betyder gästfrihet, och är ett alldeles förträffligt samlingsord på allt som innefattar hotell av alla slag, restauranger, turism, storkök, catering, konferens… Ja, listan är lång och framtiden känns därför otroligt spännande! Jag började min utbildning på Studium i Göteborg, där jag läste en tvåårig internationell utbildning och tack vare ett gott samarbete mellan de två olika skolorna, hade jag och ett gäng klasskamrater möjlighet till att avsluta våra studier med ett år i Oxford.

Oxford då, var ska man börja? Atmosfären i Oxford är helt fantastisk, studentkulturen som funnit där i århundraden sitter fastgjuten i stenmurarna och hela staden är som ett museum, med den avgörande skillnaden att alla byggnader fortfarande används till vad de var avsedda till från början. Förutom stadsfängelset från 1785 som stängde 1996 och idag är ett pampigt boutiquehotell med ett lyxigt, fängslande tema. Themsen, som just genom Oxford byter namn till The Isis ringlar genom centrum och skapar en fantastisk atmosfär med pubar och uteserveringar, båtar och lummiga parker. Sporten är väldigt central i universitetslivet och de olika collegen tävlar mot varandra och andra universitet i gentlemannasporter som fäktning, kricket, rodd och mycket mer, och i och runt om centrum kan man se sportutövare dagligen på de perfekt trimmade gröna gräsmattorna.

Christchurch Meadows sett från The Isis, in mot Oxford.

Som student känner man sig verkligen välkommen i Oxford, och det dröjde inte länge innan vi kände oss som hemma. Det är en ganska liten stad och studentkulturen med olika sällskap och klubbar för alla slags olika intressen gör att man snabbt och lätt lär känna nya vänner.

Oxford Regatta 2011

Såhär med de sista mödosamma inlämningarna och kursavsluten fortfarande färskt i minnet har det varit en kämpig tid på universitetet, men jag är säker på att om några månader, då jag glömt allt det jobbiga, kommer jag endast att se tillbaka på mitt år i Oxford och åren i Göteborg med glädje. Allt var mödan värt när jag i torsdags fick gå fram till podiet iklädd hatt och examensrock, ta fru Vice Chancellorn i hand och ta emot min efterlängtade examen!

Livsviktigt under svåra perioder: goda vänner!

Jag önskar er en fantastisk dag i värmen! Jag är ledig, och ska njuta av sommaren med goda vänner!

Matminnen.

Engelskans companion, eller för den delen svenskans kompanjon, kommer ifrån latinets cum pane, som direkt översatt betyder med bröd. En kompanjon är alltså den man delar sitt bröd med. Mitt liv har i mycket kommit att cirkulera i köket och kring matbordet. Där har stora familjebeslut tagits, där skapas minnen, kärlek ges, duster utkämpas och vänskapsband knyts och stärks över en god middag eller en slät kopp kaffe.  

Några av de bästa stunder jag har haft tillsammans med mina mor- och farföräldrar är just i köket. Mormor, med sin härliga skånska, i sitt volangbeprydda förkläde lärde mig hur man stoppar korv och rullar köttbullar till ett helt kompani. Receptet har jag försökt komma åt flera gånger, men det håller hon minsann för sig själv ett tag till, så bara hon vet hur smeten ska smaka för att de ska bli sådär perfekta som bara mormors köttbullar kan bli.

I farmor och farfars trendiga sextiotalskök med knallblå luckor lärde farfar mig och mina systrar att göra mandelmassa, en tradition som höll i sig år efter år sådär precis innan jul. Till min yngre systers och min stora besvikelse var det vår äldsta syster som fick stå vid matberedaren, som enligt mitt minne faktiskt matchade luckorna, och trycka ner mandlarna och hälla i florsocker och äggvita under farfars vakande öga, tills han med sin myndiga stämma sa ”Stopp!”. Då var den perfekt för att vi sen skulle kunna gå loss med karamellfärger och fantasi och skapa alla möjliga slags figurer och gubbar. Farfar gjorde mozartkugeln med en bit nougat i varje kula, och farmor kikade in då och då och gav beröm åt oss och våra mästerverk. När vi efter några timmars modellerande tröttnat och hade karamellfärg upp till armbågarna, så gjorde vi bara stora vita korvar av mandelmassan och penslade med choklad. Sen drack vi äggtoddy som vi fick vispa ihop av äggulorna som separerats bort. Vad jag minns var det vispandet som var det mest spännande, och det faktum att farfar berättade hur han själv drack äggtoddy när han var barn. För särskilt gott, det var det nog inte!

Köket är hjärtat i vårt hem, och min önskan är att minnen som dessa fortfarande ska kunna skapas i våra kök och kring våra matbord. Jag tror att den gemensamma måltiden och tillredandet av den är en stark knutpunkt som vi inte ska gå miste om, och att måltiden har fört oss dit vi socialt är idag. Jag tror dessutom att festfixaren Bindefeldt sa att det alltid är i köket som festen är bäst!

Långfrukost med Simon är något av det bästa jag vet!

Vad betyder köket, måltiderna och maten för dig?

Årtiondets maskerad!

I söndags var det alltså då dags för festen jag längtat efter, planerat för, fixat, pysslat, bakat och donat för i månader, om inte år! Min examen tog jag i torsdags i Oxford och lördag eftermiddag landade vi hemma i Alingsås. Sen följde ett hektiskt dygn, och med god hjälp av föräldrar, svärföräldrar, min man och våra fantastiska grannar rodde vi hem en hejdundrande fest! 

Snittarna smakade som de skulle, vimplar, paraplyer och till och med en kanin i betong var på plats, teet var bryggt, tältet uppsatt, massvis med tekoppar hade samlats ihop, clotted cream:en var vispad, sconesen nygräddade, kakorna fint upplagda på fat, hattarna var på, champagnen var uppkorkad och festen kunde börja!

Här följer nu en pastellig, färgsprakande, härligt sprudlande kaskad av bilder på mat, kakor, dryck och annat fint som vi inredde tältet med - Enjoy!

Superfina plastbestick från Ica skapade mindre disk

Knappkakorna som Söt-Alice tidigare godkänt fick MVG och de gick åt i ett nafs!

Glädjespridande färgklickar all over!

Amadeus Sparkling Wine och Kiviks Herrgårdscider på kylning

Citruscupcakesen och frostingen
som jag provade mig fram till för några veckor sedan

Färgglada gerberor och krysantemum i olika glas och vaser
blir en enkel och vacker blomsterdekoration.

Snittar, som traditionen bjuder!

Snittar, snittar, snittar. Här fanns något för alla!

Svärmor hjälpte till med kakor och tårtor.

Färgglada skyltar hjälper både gästen att välja och är en fin del av dekoren.

Kaninen såg till att vi var i tid!

Istället för takkronor hängde vi upp vackra paraplyer,
det var ju faktiskt en brittisk fest!

Nog om dekoren nu, det är ju faktiskt gästen som gör festen! 

Jag blev överraskad och överförtjust i alla fantastiska kreationer och utklädnader som våra vänner kom i, så TACK allihop för att ni kom, och gjorde min fest till det bästa den någonsin kunde bli!

(Bilderna som följer är långt ifrån på alla som var med, men det här inlägget har nog redan klassats in som århundradets längsta.)

 

Mad Hatter och Alice tackar och bockar för en fantastisk fest!

Let's do it again!