Hedersplatsen

I många, många år under min uppväxt var ett särskilt paket ett stående inslag på födelsedagskalas. Det hade alltid samma form, ofta inslaget i ett återanvänt paketpapper, med gammaldags presentsnöre hårt knutet om, mest för att praktiskt kunna fraktas till kalaset, och ett handskrivet kort, ofta med blommor på. Innanför pappret fanns en vit låda i frigolit, väl förseglad med gulnad tejp. 

Den paketen behövde aldrig öppnas, inte ens pappret behövde tas av, för vi visste precis vad det var. Som barn tyckte jag kanske inte att det var den roligaste presenten, ibland suckade jag till och med över att det var samma gamla tråkiga paket nu igen. Frigolitlådorna staplades på hög i ett förråd, och till slut, på vad jag skulle tro var min 16:e födelsedag kom sista lådan och de hamnade allihop i en flyttlåda med texten: Saras husgeråd, öppnas senare.

Där, i samma bruna papplåda har de stått sedan dess. Lådan har flyttats åtskilliga gånger, från Skåne, till Smögen, tillbaka till Skåne och sen till Alingsås där den snurrat runt. Den glömdes bort, suckades lite över och öppnades inte mer än lite på glänt av glömska och nyfikenhet, för att snabbt stängas igen, för: 'Ja just det, det var ju bara dom där'. Men så efter nästan 10 års dvala var det dags för mig att bli vuxen och faktiskt uppskatta den skatt jag haft under så många år, de hantverk och dyrgripar som min mormor och morfar köpt in för hårt förvärvade pengar för att varje år ge till sina barnbarn, för ett riktigt hem ska faktiskt ha en riktig kaffeservis!

Kaffeservisen Flores Cærulei, eller Blåblom från Svaneholm fick nu äntligen plockas ur sina frigolitlådor, gammalt damm fick avlägsnas och de fick ställas på hedersplatsen, på översta hyllan i vårt eget, hemmasnickrade vitrinskåp. Kopparna fick varsin mässingskrok att hänga på och de används nu äntligen med stor glädje. Tack mormor och morfar!

Kafferep, någon?

/Sara